Eskilstuna Gymnastikförening
Det är alltid vanskligt att skriva historia. Detta faktum gäller inte enbart om man skriver om kungar och regenter och deras betydelse för omvärlden och som ju i princip omvärderas vart 30-e år utan får även gälla när man försöker sig på en redovisning av idrottsföreningars historia och som nu Eskilstuna Gymnastikförenings historik.
Gymnastiken är en företeelse, paradoxalt nog bland det både mest och minst dokumenterade. Mest så till vida att Eskilstuna Gymnastikförening i princip vart 5-e eller 10-e år redovisar vad som skett i föreningen i någon form av jubileumsskrift. Minst därför att strukturen på dessa skrifter mest har handlat om statistik och framgångsrika resultat och mindre om var Gymnastikföreningen betytt som samhällelig företeelse för Eskilstuna Kommun.
Nedanstående historik skall således inte betraktas som en historiebok utan snarare som en föreningskavalkad kryddad med små försök att sätta in gymnastiken i sin samhällsroll.
Att exakt ange när gymnastiken i en eller annan form började utövas i Eskilstuna är naturligtvis omöjligt. För det första inrymmer begreppet gymnastik så oerhört mycket och för det andra vet ingen med säkerhet vad våra förfäder hade för sig ifråga om sådant som med ett samlat ord kallas för motion.
Om vi i stället koncentrerar oss till kombinationen gymnastik och föreningsliv blir det något enklare. Vi vet att det under 1900-talets första år gjordes ett antal försök att bilda en gymnastikförening men utan synbara positiva resultat. Det synbara positiva resultatet kom den 19 november 1911 då Eskilstuna Gymnastikförening bildades. Med mottot GYMNASTIK ÅT ALLA fick föreningen också en flygande start.
Att det blev en flygande start för Eskilstuna Gymnastikförening berodde nog till stor del på just parollen GYMNASTIK ÅT ALLA. Detta var dåtidens nyhet.
Den målinriktade verksamheten d.v.s. att få delta i en elittrupp, där gymnastiken följde strikta regler i Lings anda blandades nu upp med avdelningar, där deltagarna helt enkelt fick en "kick" av att känna välbehag efter utförda träningspass och inte minst i glädjen av social gemenskap.
Ett modernt uttryck ger vid handen att "General Gymnastics" (breddgymnastik) nu gick hand i hand med "Artisticsgymnastics (elitgymnastik) Den förebyggande hälsovården kom nu också snabbt in i bilden och föreningen startade avdelningar direkt knutna till företag som CE Johansson, CO Öberg och Munktellföretagen. Barngrupper i gymnastik kom igång redan 1915.
Kommunens insats rent ekonomiskt från den här tiden begränsade sig till 500:- att jämföras med bidraget från Munktellföretagen på 600:-. Men kommunen gjorde andra insatser före föreningen.
Tillsammans gjorde man en satsning på flickor och pojkar som efter 4-5 års folkskola ville fortsätta med den frivilliga gymnastiken. Vad man gjorde? Man lockade med dusch och fria skor.
Efter första världskrigets slut 1919 växte det glada 20-talet fram.
Den sociala gemenskapen inom och mellan avdelningarna blev nu en alltmer betydande faktor och ur protokollen kan man läsa om kringaktiviteter som sångkörer, dans- och musikuppträdande, stadshusfester och baler. Dessa fester kryddades som regel med bejublade uppvisningar av elittrupperna.
Utvecklingen ute i Europa under 30-och 40-talen satte naturligtvis även sin prägel på gymnastiken i Sverige.
Som exempel kan nämnas att Eskilstuna Gymnastikförening tog initiativet till ett stort antal massuppvisningar med ibland upp till 1500 deltagare. Man var med och anordnade lägerveckor för barn ute på Malmahed i Malmköping. Varje år ordnade man även vårfesten "Gymnastikens Dag" som var en propagandadag för gymnastiken.
Under ledning av Anders Stenkvist och Erik Lindholm byggdes också det gamla stallet ute i Skjulsta om till Skjulstastugan som blev gymnastikens högborg under 40- och 50-talet.
Trots Skjulstastugan och trots alla andra aktiviteter sjönk under 50- och 60-talet föreningens medlemsantal ner till 400.
Vad som orsakade medlemstappet behöver man nog inte retroaktivt spekulera i. En orsak var säkerligen att efterkrigstidens Sverige snabbt hade övergått till ett modernare Sverige, att samhället helt enkelt förändrats med nya krav, nya idéer, ny framtidstro och inte minst TV-s inträde i hemmen. De gamla idéerna och den gamla organisationen var helt enkelt förbrukade.
Med Anders och Lahja Molin i spetsen och med hjälp av en ungdomligt präglad styrelse började i mitten av 60-talet föreningens verksamhet att få mera renodlade strukturella arbetsformer som långsamt men säkert gav resultat. Föreningen fastlade vid den här tidpunkten att tre grundbultar skulle finnas som norm för sin verksamhet. Dessa grundbultar var:
Den första stora grundbulten var; gymnastik som underhållning d.v.s. den publika arenaidrotten med framstående individuella prestationer blandat med Euro-Team (trupp) av hög kvalitet. På det här området var det utan tvekan pojkgymnastiken som satte stenen i rullning. Med individuella stjärnor som Yngve Taudien, Göran Rynningsjö, Paul Forselius som alla blev dubbla svenska mästare på sjuttiotalet i spetsen fick föreningen såväl den mediala som publika uppmärksamheten som man tidigare saknat. När dessa framgångar samtidigt följdes upp av Euro-Team framgångar på högsta nivå blev det bara bonus. Från 80-talets början kompletterades sedan pojkarnas framgångar med flickornas. Flickorna hade framgångar inom såväl den artistiska som rytmiska sportgymnastiken. Det är här på sin plats att nämna namn som Pernilla Andersson, Anita Forselius och Sofia Lindberg och 90-talets Emma Ejemar och Hanna Hellström som 2000-talets Helena Jormelius.
Örjan Dahl föreningens genom tiderna största internationella stjärna får avsluta denna namnkavalkad. Örjans bästa prestation i sin karriär var 4-e plats i fristående vid EM 1989.
Under rubriken GYMNASTIK SOM UNDERHÅLLNING ryms också föreningen förmåga att genomföra storevenemang. Många är de såväl nationella som internationella tävlingar vi arrangerat men störst av dem alla är vårt klart lysande flaggskepp som vi nu genomfört 11 gånger, 24-timmars Gympan med mottot " Gymnastik av oss alla för oss alla".
Den andra stora grundbulten som fastlades i mitten av 60-talet var gymnastik som folkrörelse, d.v.s. gymnastik som vi utför för att kunna prestera mera, ha roligt och må bra och som baseras på det individuella engagemanget och ledarens tro på gymnastiken.
Under denna rubrik ryms utan tvekan all den barn- och ungdomsverksamhet som föreningen med några få undantag genomförde i kommunens gymnastiklokaler ända fram till början av år 2005 då föreningen startade sin GIBBON verksamhet ute i Vilsta.
Under den här rubriken ryms också föreningens samarbete från 1992-1998 med Internationella Gymnastikförbundet med uppdrag att genomföra kurser och utbildningar inom området "General Gymnastics" (breddgymnastik) och Euro-Team (truppgymnastik) i de baltiska länderna Estland och Lettland.
Den tredje stora grundbulten som fastlades i mitten av 60-talet var - gymnastik som en väsentlig del av folkhälsan.
Det dröjde emellertid ända fram till 1985 innan föreningen på allvar kunde genomföra sina intentioner på det här området. Under lång tid innan hade föreningen byggt upp en organisation som var direkt färdig att börja arbeta när GYMPOZZ (Gympa med oss) slog upp sina dörrar. En dröm hade förverkligats. Föreningen hade invigt en egen friskvårdsanläggning.
Vad har då genom åren Eskilstuna Kommun betytt för föreningen och omvänt vad har föreningen betytt för Eskilstuna Kommun. Trots att vi inte alltid har gått i takt med varandra är det helt klart att vi känt stödet från Eskilstuna Kommun. Ett stöd inte bara för den löpande verksamhen utan även ett stöd som bidragit till att vi vågat förändra och förnya i takt med tiden. Omvänt har naturligtvis föreningen betytt en hel del för kommunen. Först behöver vi ju bara hänvisa till vad som sagts om folkrörelse och friskvård.
Sett ur PR-synpunkt för Eskilstuna Kommun får man absolut inte heller förglömma vare sig alla våra genomförda storarrangemang eller den publika underhållning som våra framgångsrika trupper och individuella gymnaster bjudit på såväl nationellt som internationellt.
